Staffansvisan - VTO versionen

Staffan var en stalledräng,
vi tackom nu så gärna.
Han vattnade sina fålar fem,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen de blänka.

Två de voro röda,
vi tackom nu så gärna.
De tjänte väl sin föda,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager . . .

Två de voro vita,
vi tackom nu så gärna.
De va varandra lika,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager . . .

Den femte den var apelgrå,
vi tackom nu så gärna!